HEJ!

Ja, det var länge sedan jag sist skrev nu. Men jag vill idag skriva om en förfärlig händelse för exakt 6 år sedan. Då brann hela mitt hem ner till grunden i Fröseke som är en förort till Nybro där jag bodde på den tiden.

Detta kommer jag aldrig att glömma så länge jag lever. Men jag tänkte ut ett par dikter för att minnas detta och dela med mig av denna mycket starka händelse.

Guie Roswall

Nyckel till Minnenas hus

Jag har en nyckel!

Till ett hus...

som inte finns mera!

En nyckel är det enda...

som finns kvar.

Men jag kan ändå...

Låsa upp!

In till Minnenas hus.

I mitt inre...

Öppnar sig en värld!

Som var så välbekant,

så fylld av harmoni.

Idyllen utanför fönstren...

var helt betagande!

Mina fågelträd,

som jag älskade så...

Det stora trädet i parken!

Min huvudkudde...

var nästan...

där ute!

Jag följde årstidernas växlingar,

på nära avstånd.

Nu är allt borta...

Ändå kan jag känna en frid!                                         

Över tanken...

Att mina ägodelar vilar i jorden nu.

På den plats jag älskade mest...

Den platsen

1.

Det som var verklighet...

för en stund sedan,

är historia nu!

Den platsen...

som var så vardaglig,

så nära...

Är borta nu!

Där levde vi...

i många år.

Så mycket minnen...

flyktar förbi.

Och det charmiga gamla huset...

Kanske bara vi?

Tyckte så.

Och idyllen utanför.

Den var helt betagande!

I alla årstidernas skiftningar.

Ingenting är som platser...

Så ödestyngda,

de kan tyckas...

efteråt!

Men då pulserade livet...                                        

2.

Jag betraktade,

mina saker...

då och då,

och tänkte...

Jag får er aldrig!

Men här skall ni stanna...

Till den dagen!

Jag ville...

att allt skulle vara,

och förbli orört.

Som det alltid varit.

Det var det nuet,

som rådde då!

Som jag älskade.

Ibland blundade jag...

och tänkte någonting.

Tänk om allt!

Skulle vara borta...

© Guie Roswall